Ett liv tas hem och ett liv tas bort.

Idag skedde det vi så länge dragit på, vi lät vår 21 åriga katt Panther somna in. :-(
Vi har under en längre tid pratat om hur vi skulle lösa Panther-situationen nu när vi fått hem ännu en liten Guldklimp till son. O vad jag menar när jag skriver situationen så är det att Panther inte riktigt var helt pålitlig. När han flyttade in här för 4 år sen så var han en bitare. Vi disciplinerade bort mycket utav det beteendet men kunde inte fullt lita på honom ändå. Så min/vår fruktan var att Jonathan skulle bli riven el biten under en stund av ouppmärksamhet så som att jag skulle sitta och amma William el liknande.
Så stunden kom då beslutet fattades. Mina föräldrar hade erbjudit att hjälpa till eftersom varken jag el min man kände att vi kunde agera bödel. Mamma hade tidigare på dagen åkt förbi hos veterinären och lånat med en bur. När det väl var dags hämtade jag Panther som låg i sin kattsäng. Inget ont anandes låg han där så stilla när jag lyfte upp hela sängen med honom i. Jag passade på att klappa och killa honom och den där gulliga lilla motorn startade igång. Då kunde jag inte längre hålla tillbaka tårarna och känslan att göra detta mot honom överväldigade mig. Vem är jag att bestämma över liv och död? Att låta avliva sin katt som visserligen var mycket gammal men frisk för sin ålder kändes hemskt!
Där ligger han i min famn och spinner när buren tas fram. Det kunde inte varit en mindre bur! Dessutom krånglade dörren. En fullkomligt värdelös konstruktion. Det blev helt enkelt kaotiskt när vi skulle få in honom i buren. Han tryckte sig nästan ut ett flertal gånger och jag fick nästan bli våldsam för att få honom tillbaka in. Usch. Vilken mardröm. När dörren efter mycket kamp väl var på plats så kom inget spin utan ett ynkligt pip från buren. Mina föräldrar skyndade sig ut med buren och stängde dörren. Då satte jag mig ner på en stol i köket och bröt ihop. I den stunden kommer min man ut från badrummet, panikslagen och storgråtandes."Det är inte för sent. Vi kan stoppa det här! Det är inte för sent"