Andras dåliga vanor

När i ett kärleksförhållandet passerar man den där magiska gränsen från att ha ögonenbindeln på för sin kärleks alla dåliga vanor till att se, höra och uppleva alla dennes dåliga vanor med förstärkare? Orkar man leva ett helt liv med någon annans dåliga vanor? Eller är det jag som är den udda fågeln? Finns det ingen annan som kan störa igäl sig på sin respektives olater? Hur han har börjat lägga sig till med gamla gubbe fåter, så som att tugga med öppen mun, eller snyta sig i duschen, eller lägga upp fötterna på matbordet medan man själv äter, eller förväntar sig att bli serverad sin mat, eller har 14 olika sorts jackor i hallen medan jag har 2 och samma för skor, eller sitta och bajsa i 40 min under tiden jag tar hand om allt vad gäller barnens läggningsflrberedelser, eller stoppar i sig nävar av choklad, kakor, nötter 5 min innan maten är klar och då har jag stått vid spisen i en timme, eller lämnar skäggstrån och öronvaxiga tops över hela handfatet, eller tar 2 tim på sig att servera barnen frukost när jag för en gång skull får sovmorgon. ...
Ja listan kan göras lång.  När är nog nog? Ska man förväntas ta sånt bara för att han är man? Säger man något om det så får man höra att man bara gnäller och tjatar.
Om det finns fler som har det som jag, kommentera gärna.