Nu har vi väntat i 12 veckor på sprängaren. Det är enormt vad duktiga folk inom bygg o mark är på att peka på varandra och säga "det är inte mitt fel". Åh vad irriterande o tröttsamt. Han har hela tiden haft en ursäkt och varje gång jag pratat med honom så låter det som om att jobbet vi gett honom i uppdrag att utföra gör han som en tjänst trots att det är en "inconvenience" för honom. Han får väl liksom lämna jobbet han är på och sticka emellan med vårat..,. så låter det, för han har ju så mycket att göra. Min kommentar tillbaka har bara varit "Namen vad bra att du har jobb i den här tuffa konjunkturen. Det är ju jättekul!"
Han lovade att han skulle ringa oss åter i måndags eller igår för att meddela vilket datum de drar igång. Vi måste ju koppla in Nitrokonsult för mätningsvärden av fastigheterna och hinna teckna försäkring ifall något går åt skogen. Men, jag är ju inte förvånad att han inte ringde. Maken får ringa till honom idag för att stämma av läget. Om jag ringer kommer jag nog va allt för irriterad så det är bäst jag överlämnar det till en mer "levelheaded"
Tankar och funderingar kring livets alla kullerbyttor. En samlingsplats helt enkelt för mina minnen och upplevelser, stora som små. Allt från bebisar, förhållande, bröllop, byggprojekt, poolbygge, jobb, sociala sammankomster, hus och hem.
Om mig
- CaeE
- Hej, vad roligt att du har hittat hit. Här skriver jag om min vardag och upplevelser som kvinna mitt i livet, som mor, fru och yrkesmänniska. Min man och jag träffades och skaffade barn ganska sent i livet jämförelse många och är så glada åt vår familj.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar