Kul med kusinerna

Så har då annandag jul passerat. Vi
åkte iväg tidigt i förmiddags för att spendera dagen hos min bror med familj. Vi har inte haft tillfälle att se deras nya hus tidigare så det var jätteroligt att vi kunde ta denna dag till det. Det var också ett halvår sedan lite drygt som barnen träffade sina kusiner Johan och Emma, så det var speciellt värdefullt. Att ett halvår har så stor betydelse. Jonathans kommunikationsförmåga har ju tagit fart under det här halvåret så från att inte alls kunna uttrycka sig till att busa omkring och prata meningar och göra sig förstådd. Jag började förbereda Jonathan för ett par dagar sedan att vi skulle åka för att hälsa på Johan och Emma. Det är märkligt vad han nu kommer ihåg vad man pratar om från den ena dagen till den andra och det är tydligt att han sätter ihop samband. Vad tänker jag på då specifikt? Jo, efter att vi hade åkt nån timma  så var vi tvugna att stanna för att trösta Wille som inte gillade läget utan skrek för full hals.  Jonathan satt tålmodigt och väntade tills han också tröttnade på atg sitta stilla. Han började gnälla, skakade på huvet och sa "inte åka kusinen". Den här långa bilfärden tycktes tydligen aldrig ta slut så enligt hans tanke så innebar träffa kusinerna bara mer sitta stilla, och han hade helt enkelt fått nog.

Väl framme dock så var det ju jätteskoj att få leka. Orden kusiner/kusinen hade etsat sig fast hos Jonah, men namnen var dock svårare att komma ihåg. Vid ett tillfälle kom Jonathan ut från Johans rum och fram till oss vuxna med frågan "heter kusinen?"

Johan som annars har mycket spring och lek i benen hade tröttnat på sin 5år yngre kusin och hade satt sig vid köksbordet. Jonathan som hade roligare än någonsin poppade fram huvuder framför Johan och sa "hallååå kusinen, lääka. Kom lääka jag." så tog han Johans hand och drog Johan till benen och med sig in i Johans rum igen. Vid flera tillfällen försökte Johan springa ifrån Jonathan, som bara såg det som ytterligare en skojig lek och sprang glatt runt runt runt, samtidigt som han gapskrattade. Kanske låter som om Johan inte var snäll som försökte springa ifrån; men vi var där i 9 timmar och Johan var jätteduktig med Jonathan under hela tiden. Emma också självfallet, men det var Johan som hade fått en liten svans och beundrare för dagen.

I bilen hem, efter att vi precis lämnat deras familj och deras jättefina hus, kläckte Jonathan ur sig "rolig pojke kusinen!" Vi har aldrig sett honom interagera och prata så mycket med andra barn.

Dagen har varit hel-lyckad. Nu mer än någonsin önskar vi att de bodde närmare än dessa 3 långa timmars bilfärd.

Charmtroll

Idag var en lek och slappardag. Alla nya leksaker från tomten har varit i fullt bruk sen i morse. Redan kl 00:32 hittade vi Jonathan på golvet i sovrummet, i mörkret, lekandes med sin nya bil-lastare. Micke och jag skulle just till att avnjuta en var sin sen kvällsmacka efter en för övrigt hel-lyckad julafton med mor och farföräldrarna, när jag tyckte det dunsade till från övervåningen. Jonathan är uppe sa jag till Micke som inte trodde mig utan hävdade att han bara vände sig i sängen. Naeh sa jag, ja måste kolla. Jag smög tyst för att inte väcka grabbarna ifall jag hade fel ändå. Jag öppnade dörren och mycket riktigt, där satt vår 2 & 1/2 åring lekandes. Jag lyfte tillbaka honom i sängen och förklarade att vi fortfarande hade 8 timmar kvar att sova innan vi fick gå upp och leka. Jonathan höll med men sa att han var hungrig så jag gick ner och tog fram en yoghurt som Micke tog med sig upp till Jonathan. Inom kort hade han somnat om.

Nu på sena eftermiddagen tog Micke med sig Jonathan till Ica. I affären fick han dra sin egna lilla kundvagn och hade ett mycket specifikt önskemål om vad som skulle packas i vagnen. Ha ville packa Alla Risifrutti affären hade på hyllan. Alla, frågade Micke. Jaoh, alla svarade Jonathan med det största och allra mest övertygande leendet. :-)

Jonathans ordsammansättning har nu ökat till 5 ord korrekt sammansatta. "gå ut och gräva snö".
Denna mening kläckte han ur sig fm den 23 dec.

Det kan även vara svårt ibland.

När våran andra son var 10 månader fick jag frågan av min man om jag tyckte att det var viktigast att jag var utvilad för mitt "jobb" med barnen och hemmet eller att han var utvilad för sitt jobb med företaget. Jag svarade självklart att det var lika viktigt för oss båda att få tillräckligt med vila. Vad tycker du själv, frågade jag tillbaka. Svaret och kommentarerna jag fick tillbaka gjorde mig så ursinnig att jag plockade upp vår 10 månaders och gick o la mig utan ett ord ytterligare.

Visst, det är väl viktigt att du får vila men det är ju ännu viktigare att jag är utvilad om jag ska orka jobba, sa han. Du fick ju sovmorgon idag till kvart över tio.

Ja, jag känner mig jätte utvilad svarade jag med sarkasm, eftersom han visste att jag inte sovit en enda natt oavbrutet sen lillkillen föddes 10 mån dessförinnan. Vår första son Jonathan var mönsterbebisen och jättelätt på alla vis. Men lilla William tog varken napp el nappflaska så nattamningen med honom bara fortsatte och fortsatte och fortsatte. Utöver det så var han en rastlös bebis som sov dåligt, vilket gjorde att jag sov dåligt under de korta stunder jag faktiskt sov.

Vad gnäller du över, fick jag som svar tillbaka, du ska ju inte tro du är den enda trötta mamman.

Wow! Eftersom jag visste att den konversationen inte skulle slutat trevligare än så bestämde jag mig för att göra det enda rätta, gå o lägga mig.

Sömnbrist är nr 1 för att komma ur balans och sömn nr 1 för ha livskvallitet. Det är grunden till resten. Den ena parten av ett förhållande får aldrig tro att denne har rätt till bättre livskvallitet än den andre. Ej heller rätten att misunna den andre åt minstone samma livskvallitet som denne själv får. Detta måste vara en grundregel som förälder.

När man offrar sina nätter för att den andre parten skall kunna få sova hela nätterna så förväntar man sig inte att bli tackad varje dag, men ej heller att det skall tas för givet. Båda parter i föräldraskapet måste måna om den andres hälsa, och det börjar med SÖMN.