Man är aldrig beredd på att få höra att det är något på tok med ens bebis. Med två helt friskförklarade bebisar tidigare så förväntade vi oss inte att få beskedet att det var något avvikande vid läkarundersökningen. Doktorn hörde ett blåsljud i vår lilla killes hjärta. Jag såg på hennes min när hon lyssnade på hkärtst att något var avvikande. När hon sedan berättade så kände jag mig lugn utvändigt, men ändå ledsen och skärrad inombords.
Doktorn sa att de ville att vi skulle stanna kvar för ny läkarkontroll dagen därpå. Samtidigt bad hon sköterskan beställa ett EKG till senare den eftermiddagen. Jag märkte att sköterskan blev förvånad över att EKG skulle tas redan samma dag.
Micke hade haft den briljanta idén att skjutsa ut grabbarna till mormor och morfar för dagen, så han kom precis lagom till BB när vi fick besked om att vi var välkomna på EKG.
Dagen därpå kvarstod blåsljudet oförändrat och vi blev rekommendreade att stanna ett dygn till för ny läkarkontroll dagen därpå. BB i all ära, men så många dygn är det inte det minsta kul. Det ansvarsfulla dock var att stanna de tre dygnen för ny utvärdering på dygn 3.
Tyvärr fick vi inte samma doktor vid den undersökningen. Hon verkade lite smått virrig den här nya damen och hon kunde bara ana ett ljud, men inte på det vis fg läkare hade hört. Hennes bedömning var att det som tidigare läkare hört nu börjat stängas och vi kommer få kallelse till ny kontroll om ett par veckor. Vi får åka hem.