Nu var det väldigt länge sedan jag la ett ord till den här bloggen. Jag bloggade på ett annat ställe under en period, men valde sedan att lägga ner den pga följare som jag inte uppskattade. Mycket har hänt under de här åren sen bloggen senast var aktiv.
Det största är nog att vi valde att skaffa en trea. Vi passerade beräknat förlossningsdatum igår. Ingen bebis har gjort entré än. Att gå över tiden med tredje barnet var väl inte helt oväntat eftersom jag gått över med de två grabbarna innan. Det har varit så otroligt mycket omkring oss nu de senaste veckorna att det inte känns som om vi haft tid att föda barn. Hur dumt det än låter så har vi faktiskt kännt så....inte än, vänta lite till kära barn. Uttrycket vi fått anamma är "när det regnar så öser det". Allt och lite till har hopat sig just nu.
Jag började jobba igen i September -2013 efter andra barnledigheten. Jag hann bara vara inne på jobbet och gästspela innan jag fick foglossning 2 jan 2014 och därefter sjukskriven halvtid. Det tog inte många veckor förrän foglossningen var så illa att jag blev sjukskriven heltid. Med 2 smågrabbar under fyra år så är det ett konstant jobb att komma ihåg alla rörelser man INTE får utsätta sig för när man har så pass avancerad foglossningen som jag råkat ut för. Självklart hände det till slut. En snabb oväntad sidorörelse med 16 kilos belastning från äldsta grabben och nu.... Kryckor. Det har faktiskt varit en riktig utmaning att få ihop vardagen med mig som invalido. Mannen har varit tvungen att försaka sitt jobb för att hjälpa till med smågrabbarna i stället, och, hur får man då ekonomin att gå ihop!? Självklart har det funnits de i vår omgivning som inte är kapabla till empati och förståelse för vad foglossning innebär och vad konsekvenserna kan bli om man missköter sig och ignorerar kroppens signaler. Vissa har sett mig som lat och oförskämd, och klandrar mig för att min make behövt lyfta, bära, hämta barnen på dagis, handla mat osv i stället för att jag som ändå är hemma hela dagarna tar hand om sånt. Jag som är sjukskriven har ju all tid i världen, eller hur. Mycket mer kan bli sagt om det och det kommer säkert i senare inlägg.
Så vad mer har hänt, jo självklart blir barnen hemskickade från dagis i veckan för att yngstingen hade kräkts. Vad kan vara värre än att föda barn och ha maginfluensa samtidigt. Vi trodde nog att det var pga nåt han fått i sig. Så här i efterhand så var det två kräkningar inom loppet av 9 timmar och inget mer. Sedan en lös blöja 24 tim senare och dessutom ingen feber. Låter inte som maginfluensa i mina öron. Men dagis skickar ju hem båda barnen ändå. Det kom inte så lägligt det heller att ha båda två hemma och röjandes med 1) mig på kryckor, 2) maken som hade deadline på jobbet som han missade, 3) jag var utmattad och hade jätteont i magen och hade behövt vila så mycket som möjligt inför förlossningen, 4) inbokat läkarbesök.
Allt på en gång. Sa ju det: When it rains it poors.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar